Det syns inte utanpå om en man har en benägenhet att bete sig våldsamt i en nära relation. Men vi vet att våldet förekommer i alla kulturer, åldrar och samhällsgrupper.

Genom den samlade kunskapen som finns på området vet vi också att det tidigt i en relation kan finnas vissa varningssignaler som tecken på att en relation kan bli våldsam, ett beteende från mannens sida som kvinnan istället riskerar att uppfatta som kärlek och omsorg.

Det fysiska våldet brukar under en kortare eller längre tid föregås av de här varningssignalerna som i mångt och mycket kan betecknas som olika former av psykiskt våld. En typisk man som utöver våld mot kvinnor brukar vara överdrivet charmig, uppvaktande och hjälpsam till en början och försätter kvinnan på så sätt i tacksamhetsskuld gentemot honom.

En typisk man som utövar våld mot kvinnor höjer kvinnan till skyarna, sätter henne på en piedestal, säger ofta hur mycket han älskar henne och vill oftast flytta ihop eller gifta sig tidigt i relationen.

Nedan presenteras en lista över andra typiska varningstecken:
Han är svartsjuk. Han tycker inte om att hon pratar med andra män och utsätter henne för ogrundade anklagelser om otrohet. Han kallar henne ”hora” eller ”fitta”.
Han använder ett kontrollerande beteende. Han talar illa om hennes vänner och släktingar. Han vill helst ha henne för sig själv och vill bestämma vilka hon ska umgås med, vilket leder till en successiv isolering. Han vill förbjuda henne att bestämma över pengar. Han anmärker på hennes utseende, hennes sätt att klä sig, prata och bete sig. Han vill veta vart hon ska ta vägen och när hon kommer hem. Han kanske till och med skjutsar henne till och från jobbet och andra aktiviteter för att ha kontroll. På så sätt begränsar han successivt hennes livsutrymme och avskärmar henne alltmer från omvärlden.
Han talar illa om sina tidigare partners
Han har en nedvärderande kvinnosyn
Han pressar henne att ha sex eller får henne att utföra sexuella handlingar mot sin vilja
Han skrämmer henne och slår sönder saker när han är arg
Han är våldsam mot djur

Det här är typiska tecken i en typisk misshandelsrelation. Om man som kvinna är vaksam på dessa så kan man i bästa fall dra sig ur relationen redan innan det första fysiska våldet. Att ha den här kunskapen kan vara livsavgörande.

Uppbrottsprocessen

På senare år har man uppmärksammat att kvinnor faktiskt använder olika strategier för att hantera det våld de utsätts för, att de använder sig av olika
motståndsstrategier och ofta gör flera försök att lämna relationen innan de till slut
lyckas. Även en kvinnans rätt att välja att faktiskt stanna kvar i en relation trots att
det förekommit våld har diskuterats. Man menar att det är viktigt att även betrakta
kvinnor som väljer att stanna i en våldsam relation som aktiva och handlingskraftiga subjekt, som en motbild mot den vanliga föreställningen om
kvinnor som stannar kvar som svaga, inkompetenta och maktlösa. Man kan tro att det är kvinnans önskan om att bryta upp från ett förhållande som orsakar våldet.

Forskning visar dock att om våld förekommer under en separation har det även
förekommit under relationen (14).

Den samlade kunskapen när det gäller misshandlade kvinnors uppbrott från en våldsam relation visar att det handlar om flera processer som sker gradvis och är mycket komplexa (15).

En kvinna blir fysiskt misshandlad i genomsnitt 30 gånger innan hon kommer i kontakt med polisen. Ett viktigt steg på vägen i en uppbrottsprocess är flera tillfälliga uppbrott, i genomsnitt 3-5 stycken. Andra viktiga steg är ekonomiska möjligheter och stöd från omgivningen. Intervjuade kvinnor har beskrivit hur de till slut kommer till en avgörande vändpunkt som möjliggör ett definitivt uppbrott. Fyra viktiga faktorer anses påverka det slutgiltiga uppbrottet: Våldet eskalerar, rädsla för barnens, andras eller den egna säkerheten, personlig styrka och handlingskraft samt att kvinnan börjar inse att hon lever i en misshandelsrelation.

14 Ekbrand (2006). 15 Se till exempel Dobash &Dobash (1980) Enander med flera (2011), Holmberg & Enander

15 (2004), Hydén (1999), Häggblom & Möller (2007), Laycock (1997) Scheffer Lindgren & Renck